Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja. Han är ende son till Philippe Dechartre.
— Arkitekten?
— Ja, arkitekten, han som restaurerade så många kyrkor
och herrgårdar i Touraine och Orléanais under Napoleon III.
Han hade både kunskaper och smak. Han var en
fredsälskande man och en enstöring, men han hade likväl den
oklokheten att angripa Viollet-le-Duc, som då var allsmäktig.
Hvad han förebrådde honom var att han ville återställa
byggnaderna i deras ursprungliga skick, sådana de hade varit
eller bort vara från början. Philippe Dechartre ville däremot
att man skulle respektera hvad gångna århundraden
småningom hade lagt till, antingen det gällde en kyrka, ett kloster
eller ett slott. Att aflägsna anakronismerna och återföra en
byggnad till dess ursprungliga enhet syntes honom vara ett
vetenskapligt barbari, lika farligt som okunnighetens. Han
sade och upprepade det utan att tröttna: “Det är ett brott
att vilja utplåna de spår, som våra förfäders händer och
själar småningom ha lämnat efter sig i stenen. Nya stenar,
tillhuggna i gammal stil, äro falsk vittnen.“ Han ville att
den arkeologiska arkitektens omsorg skulle inskränka sig till
att vidmakthålla och stärka murarne. Han hade rätt och fick
orätt. Han lyckades blott tillfoga sig själf skada, och han
dog ung, midt i sin rivals triumf. Han efterlämnade likväl
en anständig förmögenhet åt sin änka och sin son. Jacques
Dechartre blef uppfostrad af sin mor, som tillbad honom.
Jag tror aldrig att en mors ömhet har varit mera stormande.
Jacques är en förtjusande människa; men han är ett
bortskämdt barn.
— Han förefaller dock så likgiltig, så långt borta från
allt, så lätt i sitt grepp på lifvet.
— Lita inte på det. Han har en fantasi som plågar
honom, och som kan plåga andra.
— Tycker han om kvinnor?
— Hvarför frågar ni det?
— Ah, det är inte fråga om giftermål ...
— Ja, han tycker om kvinnor. Jag har sagt er att han
är en egoist. Det är i verkligheten bara egoister som på
allvar tycka om kvinnorna. Efter sin mors död har han haft
en lång förbindelse med en känd skådespelerska, Jeanne
Tancrède.
Fru Martin erinrade sig mycket väl Jeanne Tancrède,
en icke särdeles vacker, men mycket välväxt kvinna, som
spelade sina älskarinneroller med ett något trånsjukt behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
