Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klockor af brons, märkta med Florens’ lilja, små ringklockor
från renässansen i form af en dam med en vid styfkjortel,
klockor, till minne af aflidna, prydda med tårar och
korslagda benknotor, genombrutna klockor, betäckta med löfverk
och symboliska djur, sådana klockor som ringde i kyrkorna
på Ludvig den heliges tid, bordsklockor från sjuttonde
århundradet med en statyett till handtag, släta och klara
koskällor från Rütlis dalar, hinduiska klockor, af hvilka man
får en mjuk klang genom att slå på dem med ett hjorthorn,
kinesiska klockor i cylinderform; från alla tider och alla
länder hade de kommit på denna lilla miss Bells magiska
kallelse.
— Ni ser på mina sjungande vapen, sade hon till grefvinnan
Martin. Jag tror att alla dessa fröknar Bell [1] trifvas här, och
det skulle icke öfverraska mig om de en dag började sjunga
i kör. Men de äro icke alla värda samma beundran. Man
måste gömma sitt varmaste och mest hängifna beröm åt
den här.
Och hon fortsatte, i det hon med fingret knäppte på
en mörk och naken klocka, som gaf en skärande klang
till svar.
— Den här, sade hon, är en from borgarfru från femte
århundradet. Det är en andlig dotter till den helige Paulinus
af Nola, hvilken var den förste som tvingade himmelen att
sjunga öfver våra hufvuden. Hon är af en sällsynt metall
som kallas campanisk mässing. Snart skall jag vid hennes
sida visa er en utsökt florentiska, drottningen bland klockor.
Hon skall komma. Men jag tråkar ut er med alla dessa
leksaker, darling. Och jag tråkar också ut den goda fru
Marmet. Det är illa af mig!
Hon förde dem till deras rum.
En timme senare steg fru Martin ned på terrassen,
uthvilad och klädd i en nattrock af siden och spetsar. Miss
Bell väntade henne. Den fuktiga luften, ljum af en sol som
ännu var svag och dock redan var mäktig, andades vårens
ljufva oro. Thérèse stödde sig mot balustraden och badade
sina ögon i ljuset. Vid hennes fötter reste cypresserna sina
svarta konturer, och olivträden krusade sluttningarne. Nere
i dalen bredde Florens ut sina kupoler och torn och sina
många röda tak, mellan hvilka man anade Arnos buktiga
linje. På andra sidan blånade kullarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
