Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon sökte med blicken efter Bobolis trädgårdar, dit hon
hade gjort en promenad på sin första resa, efter Cascinæ,
som hon icke tyckte något vidare om, efter Palazzo Pitti och
Santa Maria della Fiore. Därefter drog himmelens lockande
oändlighet henne till sig. Hon följde med ögonen molnens
skiftande former.
Efter en lång tystnad sträckte Vivian Bell ut handen
mot horisonten.
— Darling, jag kan ingenting säga, jag vet inte hvad
jag skall säga. Men se, darling, se ännu en gång. Det som
ni här ser är något enastående i hela världen. Ingenstädes
är naturen så ädel och så elegant. Den gud som gjorde
Florens kullar var en konstnär. Åh, han var på en gång
juvelerare, medaljgravör, skulptör, bronsgjutare och målare;
han var en äkta florentinare. Han har icke gjort något annat
i världen än detta, darling! Allt det andra härrör från en
mindre säker och känslig hand, det är icke ett så fullkomligt
arbete. Hur skulle man kunna tro att denna violetta San
Miniato, hvars relief är så fast och ren, skulle ha samma
upphofsman som Mont-Blanc? Det är icke möjligt. Darling,
detta landskap har samma slags skönhet som en antik medalj
och som en sällsynt målning. Det är ett fulländadt och noga
afvägdt konstverk. Och det är ännu något annat som jag
icke kan säga, som jag icke förstår, och som likväl är något
verkligt. I detta land känner jag mig till hälften lefvande
och till hälften död, jag känner mig i ett mycket ädelt,
mycket melankoliskt och mycket ljuft tillstånd, och ni
kommer att känna det som jag, darling. Se er omkring, se
mycket; ni skall få upp ögonen för melankolien i de kullar
som omgifva Florens, och ni skall se ett ljuft svårmod stiga
upp ur de dödas jord.
Solen sjönk mot horisonten. Bergens toppar glödde upp
och släcktes, en efter en, medan skyarne på himmelen brunno
i flammor.
Fru Martin ryste till.
Miss Bell lät hämta schalar och upplyste fransyskorna
om att kvällarne voro kyliga och opålitliga.
Och plötsligt sade hon:
— Darling, ni känner ju herr Jacques Dechartre? Han
har skrifvit till mig att han kommer till Florens i nästa
vecka. Jag är glad öfver att herr Jacques Dechartre kommer
att träffa er i denna stad. Han skall följa med oss i
kyrkorna och museerna, och han kommer att bli en utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
