Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick och skaffade en butelj och ett par glas, och jag
stannade kvar och såg efter hans hus.
Och Choulette pekade på en butelj och två glas som
stodo på spiseln.
— Då han kom tillbaka, drucko vi tillsammans; jag
talade dunkla och goda ord till honom, och jag tjusade
honom med deras milda klang. Jag tänker söka upp honom
på nytt i hans bod; han skall lära mig att göra skor och att
lefva utan begär. Därefter skall jag icke längre veta hvad
sorg vill säga. Ty det är blott begären och sysslolösheten
som göra oss sorgsna.
Grefvinnan Martin smålog.
— Herr Choulette, jag åtrår ingenting, och likväl är jag
icke glad. Måste jag kanske också göra skor?
Choulette svarade allvarligt:
— Tiden är ännu icke kommen.
När de kommo till Oricellariernas trädgårdar, sjönk fru
Marmet ned på en bänk. Hon hade i Santa Maria Novella
betraktat Ghirlandajos lugna fresker, Cimabues jungfru och
målningarne i klostret. Hon hade gjort det samvetsgrant,
för att hedra sin mans minne; ty han sades ha satt Italiens
konst högt. Hon var trött. Choulette satte sig bredvid
henne och sade:
— Min fru, kan ni säga mig om det är sant att påfven
låter sy sina klädningar hos Worth?
Fru Marmet trodde icke det. Choulette hade likväl hört
det omtalas på kaféerna. Fru Martin blef öfverraskad af att
höra Choulette, som var troende katolik och socialist, tala
så litet vördnadsfullt om en påfve, som var republikens vän.
Men han tyckte icke något vidare om Leo XIII.
— Furstarnes vishet ser icke långt, sade han, kyrkans
frälsning skall komma från den italienska republiken, som
Leo XIII tror och önskar, men kyrkan skall icke frälsas på
det sätt som denne fromme Machiavelli tror. Revolutionen
skall beröfva påfven hans orättrådigt förvärfvade skatter tillika
med återstoden af hans arf. Och däri ligger räddningen.
Först då påfven blifvit utplundrad och fattig, skall han bli
mäktig. Han skall sätta hela världen i rörelse. Man skall
ännu en gång få se en Petrus, en Linus, Cletus, Anacletus
och Clemens, dessa ödmjuka och okunniga, dessa de första
dagarnes helige, som förändrade världens utseende. Om det
genom en omöjlig slump inträffade, att en verklig biskop och
en sann kristen i morgon toge plats på Petri stol, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
