- Project Runeberg -  Den röda liljan /
73

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vägvisare. Han förstår vackra saker emedan han älskar dem.
Och han har en utsökt talang som bildhuggare. Hans figurer
och medaljonger äro ännu mera beundrade i England än i
Frankrike. Åh, hvad jag är glad öfver att herr Jacques
Dechartre kommer att träffa er i Florens, darling!

*


IX.



När de följande dag kommo ut ur Santa Maria Novella
och gingo midt öfver torget, där man har ställt två
vändstenar af marmor liksom på en antik kapplöpningsbana, sade
fru Marmet till grefvinnan Martin:

— Där är visst herr Choulette.

Choulette satt i en skomakares bod med sin pipa i handen;
han utförde rytmiska gester och tycktes deklamera vers.
Den florentinska skoflickaren lyssnade med ett godmodigt
leende, medan han arbetade med sylen. Det var en liten
flintskallig man med en ansiktstyp, som är vanlig i
flamländarnes måleri. På bordet stod en kaktus med sitt gröna,
runda hufvud midt ibland läster, spikar, läderbitar och
beckkulor. En sparf, hvars ena ben var borta och ersattes af en
tändsticka, hoppade muntert omkring på gubbens hufvud
och axlar.

Fru Martin blef glad vid denna syn och ropade på Choulette,
som reciterade någonting i en mildt sjungande ton, och
hon frågade honom hvarför han icke hade följt med henne
till spanjorernas kapell.

Han reste sig och svarade:

— Min fru, ni sysselsätter er med tomma bilder, men
jag hör hemma i lifvet och sanningen.

Han tryckte skoflickarens hand och följde de båda
damerna.

— Då jag var på väg till Santa Maria Novella, sade
han fick jag se denne gamle man, som satt böjd öfver sitt
arbete med lästen tryckt mellan sina knän som i ett skrufstäd
och sydde grofva skor. Jag förstod att han var enkel
och god. Jag sade till honom på italienska: “Far lilla, vill
ni dricka ett glas Chiantivin med mig?“ Det ville han gärna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free