Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utseende af en gammal militär. Men hans blick under
pince-nezen förrådde ett par ögon, förfinade af studier och af
njutningar. Det var en florentinare, en vän till miss Bell och
till prinsen, professor Arrighi, fordom afgudad af kvinnorna
och nu ryktbar i Toscana och Emilien för sina arbeten om
jordbruk.
Han gjorde genast ett behagligt intryck på grefvinnan
Martin, och ehuru hon icke gjorde sig någon gynnsam
föreställning om landtlifvet i Italien, frågade hon professorn om
hans metoder och om de resultat han hade uppnått.
Han gick tillväga med klokhet och energi.
— Jorden, sade han, liknar kvinnorna; den tycker icke om
att bli behandlad hvarken med försynthet eller med brutalitet.
Ave Maria, som nu tonade från alla stadens campaniler,
gjorde himmelen till ett enda ofantligt instrument för religiös
musik.
— Darling, sade miss Bell, har ni märkt att Florens’
luft är klangfull och att den om kvällarne blir helt och hållet
försilfrad af klockornas klang?
— Det är besynnerligt, sade Choulette, vi göra intryck
af människor som vänta på någon.
Vivian Bell svarade att de i själfva verket också väntade
på hr Dechartre. Han var litet försenad; hon var rädd att
han hade kommit för sent till tåget.
Choulette närmade sig fru Marmet och sade mycket
allvarligt:
— Fru Marmet, kan ni se på en dörr, en vanlig dörr
af måladt trä, sådan som er egen — efter hvad jag antar —
eller som min, eller som den där dörren, eller hvilken dörr
som helst — kan ni se på en dörr utan att genomilas af en
rysning vid tanken på den, som i hvilket ögonblick som helst
kan komma in genom den? Dörren till vår boning öppnar sig
utåt det okända, fru Marmet. Har ni någonsin tänkt på det?
Veta vi väl någonsin det verkliga namnet på den som i
mänsklig gestalt, med ett bekant ansikte och i vulgära kläder,
träder in till oss?
Hvad honom själf beträffade, kunde han icke betrakta
dörren till sitt rum, då han satt ensam hemma, utan att håret
reste sig på hans hufvud.
Men fru Marmet kunde utan att känna någon fasa se
dörren till sin salong öppnas. Hon kände alla som kommo
och hälsade på henne: charmanta personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
