Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är därför den förefaller oss så öfverraskande och ofta så
smärtsam.
Hon satt ett ögonblick i tankar, innan hon sade:
— Det är kanhända så.
Därefter frågade hon lifligt Choulette om han hade gjort
färdig bilden af Eländet på sin käppkrycka. Detta Elände
hade nu blifvit till en “Pieta“, och Choulette kände i henne
igen den heliga jungfrun. Han hade till och med författat
en strof på fyra rader, en moralisk och lärorik strof, som
han tänkte anbringa nedanför, i spiral. Han ville hädanefter
blott skrifva i en stil, som gjorde intryck af befallningar från
Gud, satta på fransk vers. De fyra versraderna, som han
lät öfvertala sig att läsa upp, voro af detta enkla och
välgörande slag:
Jag gråter invid korsets fot.
Gråt, hjärta, vid det trädets rot,
hvars stam din frälsnings träd är vorden
och som skall öfverskygga jorden.
Thérèse stod stödd mot terrassens balustrad liksom den
dag, då hon först kom dit, och sökte med blicken längst
bort i ljushafvet efter de bergtoppar som resa sig öfver
Vallombrosa, och som tycktes lika genomskinliga som himlen.
Jacques Dechartre betraktade henne. Han trodde sig se
henne för första gången, så mycken ny skönhet upptäckte
han i detta ansikte, som lifvets och själens erfarenheter
hade bidragit att fördjupa utan att störa dess friska
ungdomlighet. Ljuset, som hon älskade, var gynnsamt för
hennes skönhet. Och hon var också verkligen vacker där
hon nu stod, badande i Florens’ lätta ljus, som smeker sköna
former och ger näring åt ädla tankar. En svag rosenfärg
hade stigit upp på hennes mjuka kinder. Hennes gråblå
ögon logo, och då hon talade lyste hennes tänder skimrande
hvita. Han omslöt med en blick hennes fylliga bröst, hennes
mjuka höfter och gestaltens djärfva båglinjer. Hon höll
parasollen i vänstra handen, den andra lekte obehandskad
med några violer. Dechartre var betagen i vackra händer.
Händerna voro i hans ögon lika uttrycksfulla som ansiktet;
de hade karaktär, de hade själ. Hennes händer bedårade
honom. Han fann dem på en gång sensuella och förandligade.
Det föreföll honom som om de voro nakna af vällust.
Han tillbad de smala fingrarne, de rosiga naglarne,
den litet feta och nästan ömma innerhanden, genomskuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0095.html
