Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af eleganta linjer, liknande arabesker och med små graciösa
upphöjningar där fingrarne började. Han studerade dem
uppmärksamt och förtjust ända tills hon slöt dem kring sitt
parasoll. Han betraktade henne då ännu en gång, en smula
bakifrån. Bystens och armarnes smärta och rena linjer,
de yppiga höfterna och den fina fotknölen, hela hennes
form af en lefvande amfora, allt hos henne behagade honom.
— Herr Dechartre, den svarta fläcken där borta, det
är Bobolis trädgårdar, inte sant? Jag har sett dem förr,
för tre år sedan. Det fanns nästan inga blommor där.
Likväl tyckte jag om dem med deras stora, sorgsna träd.
Han blef nästan öfverraskad af att höra henne tala
och tänka. Den klara klangen i hennes stämma förvånade
honom som om han aldrig förr hade hört den.
Han svarade något, hvad som helst, och smålog ansträngdt
för att dölja sitt brutala och bestämda begär. Han
var tafatt och förlägen. Hon tycktes icke märka det. Hon
föreföll nöjd.
Hans djupa röst, som tycktes beslöjad och obehärskad,
smekte hennes öron utan att hon visste det. Hon sade,
liksom han, ord som ingenting betydde:
— Den är vacker, utsikten här. Luften är ljum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
