Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förorsaka lif eller död. Då hennes kammarjungfru kom
in för att klä henne, hade hon ännu icke börjat skrifva svaret.
Hon tänkte bekymrad: “Han litar på mig. Han är lugn.“
Och detta gjorde henne allra mest otålig. Hon retade upp
sig mot detta slags osammansatta människor som aldrig
tvifla hvarken på sig själfva eller andra.
Då hon kom ned i salongen med klockorna, fann hon
Vivian Bell vid skrifbordet, och hon sade:
— Vill ni veta hvad jag har gjort, medan jag väntade
på er, darling? Allt och ingenting. Jag har skrifvit vers.
Åh, darling, poesien, den måste vara vår egen själ, som af
sig själf slår ut i blom.
Thérèse kysste miss Bell och sade med hufvudet mot
sin väninnas skuldra:
— Får man se?
— Åh, darling, gärna. Det är några vers, gjorda med
ert lands folkliga visor som förebild.
Och Thérèse läste:
Hon kastade hvita stenen
i sjön den blå.
Hon såg, hur den hvita stenen
mörknade då.
Men aldrig mer hennes hjärta
sen dess var gladt,
ty hon hade kastat sitt hjärtas
dyraste skatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
