Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thérèse blef irriterad af allt detta utstuderade raffinemang,
som föga var på sin plats då det gällde ett bref, som hon
önskade så enkelt och litet i ögonen fallande som möjligt.
Det gled ett halft småleende öfver hennes läppar, då hon
såg hur detta ord “vän“, som hon gaf Robert på första
raden, skiftade som duffjädrar och som perlemor på det
silfverskimrande papperet. De första meningarne föllo henne
besvärliga. Sedan skyndade hon på, talade mycket om Vivian
Bell och prins Albertinelli, en smula om Choulette, sade att
hon hade sett Dechartre på genomresa i Florens. Hon
berömde några museitaflor, men utan smak och blott för att
fylla sidan. Hon visste att Robert icke förstod det ringaste
af konst; att han icke beundrade något annat än en liten
kyrassiär af Detaille, som han hade köpt hos Goupil. Hon
tyckte sig se honom, den lille kyrassiärn, som han en dag med
stolthet hade visat henne i sin sängkammare, där han hade
hängt upp den invid spegeln, under familjeporträtten. Allt
detta tycktes henne nu på afstånd smått, tarfligt och ledsamt.
Hon afslutade sitt bref med några vänliga ord som icke voro
hycklade. Ty sanningen var, att hon aldrig hade känt sig
så mild och öfverseende mot sin vän. På fyra sidor hade
hon sagt föga och låtit ana ännu mindre. Hon talade blott
om att hon ämnade stanna ännu en månad i Florens,
emedan luften gjorde henne godt. Hon skref sedan bref till sin
far, sin man och furstinnan Seniavine. Hon gick ned för
trappan med sina bref i handen. I tamburen kastade hon
tre af dem på den silfverbricka, som var afsedd för husets
post. Rädd för fru Marmets spanande blickar smög hon
brefvet till Le Ménil i sin ficka; hon hoppades att i något
obevakadt ögonblick under en promenad kunna lägga det i
en breflåda.
Nästan i samma ögonblick kom Dechartre för att hämta
de tre väninnorna till en utfärd nere i staden. Medan han
väntade ett ögonblick i tamburen, såg han de tre brefven
på brickan.
Utan att tro på någon möjlighet att gissa sig till en
människas själ genom hennes handstil, var han likväl känslig
för skriftecknens form som för ett slags teckning, som, också
den, kan äga en viss elegans. Thérèses stil tjusade honom
emedan den erinrade om henne, som en färsk relik, och han
njöt också af dess enkla och markerade form och af dess
klara uppriktighet. Han betraktade adresserna utan att läsa
dem, med en sensuell beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
