Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De besökte denna förmiddag Santa Maria Novella, där
grefvinnan Martin redan hade varit med fru Marmet. Men
miss Bell hade skämt ut dem för att de icke hade observerat
den vackra Ginevra de’ Benci på en fresk i koret. “Det är
en gestalt som hör morgonen till“, hade Vivian sagt, “och
man måste besöka henne på morgonen.“ Medan skaldinnan
och Thérèse pratade med hvarandra, lyssnade Dechartre,
som hade fastnat för fru Marmet, med tålamod till annekdoter
i hvilka akademici åto middagar hos eleganta damer; och
han blef invigd i denna dams bekymmer — hon hade i flera
dagar varit upptagen af tanken på att köpa en tyllslöja. Men
hon fann ingen som var i hennes smak i butikerna i Florens,
och hon saknade rue du Bac.
Vid utgåendet från kyrkan gingo de förbi den skoflickares
bod, som Choulette hade valt till sin mästare. Den gode
mannen var sysselsatt med att laga grofva skodon. Kaktusplantan
med sitt gröna klot stod bredvid honom, och sparfven
med träbenet kvittrade.
Fru Martin frågade gubben om han mådde bra, om han
hade tillräckligt med arbete för att lefva, och om han var
nöjd. Alla frågor besvarade han med italienskans förtjusande
“ja“, detta “si“, som han mildt sjöng fram ur sin tandlösa
mun. Hon lät honom berätta historien om hans sparf. Det
stackars lilla djuret hade en dag doppat foten i det kokande
becket.
— Jag gjorde honom ett träben af en tändsticka, och
nu hoppar han lika muntert på min skuldra som förr.
— Det är denna goda gubbe, som undervisar hr
Choulette i visdom, sade miss Bell. Det fanns i Atén en
skomakare vid namn Simon, som skref arbeten i filosofi och
som var Sokrates’ vän. Jag har alltid tyckt att herr
Choulette erinrar om Sokrates.
Thérèse frågade skomakaren hvad han hette och bad
honom berätta om sitt lif. Han hette Serafino Stoppini och
var bördig från Stia. Han var gammal. Han hade haft det
svårt i lifvet.
Han sköt upp glasögonen i pannan och blottade därvid
ett par blå ögon mycket milda och med en nästan slocknad
blick under de röda ögonlocken.
— Jag har haft hustru och barn, sade han, nu har jag
det inte mera. Jag har vetat saker, som jag nu har glömt.
Miss Bell och fru Marmet hade gått ut på spaning efter
en tyllslöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>