Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är icke i lagarne, ty de äro gjorda af de rika och
mäktiga och ha intet annat ändamål än att skydda makten
och rikedomen.
Konungadömenas och republikernas öfverhufvuden hafva
skrifvit i sina böcker att folkens rätt är krigets rätt. Och
de hafva förhärligat våldet. De öfverhölja eröfrarne med
hedersbetygelser, och de uppresa på offentliga platser statyer
åt den segerrike mannen och åt hans häst. Men det finns
ingen rätt att döda: därför skall den rättrådige icke draga
något konskriptionsnummer ur urnan. Det är icke heller rätt
att föda deras dårskaper och brott, som äro födda till furstar
i ett konungadöme eller som svinga sig upp till att vara de
förnämsta i en republik: därför skall den rättrådige icke
betala någon skatt; och han skall icke gifva några penningar
åt indrifvarne. Han skall i fred njuta frukterna af sitt arbete,
han skall baka sitt bröd af den säd han själf har sått, och
han skall äta frukterna från de träd han själf har ympat.“
— Åh, herr Choulette, sade prins Albertinelli allvarligt,
ni gör mycket rätt i att intressera er för vårt olyckliga
landtbruk, som skattesystemet ruinerar. Hur skall man kunna
skörda någon frukt af en jord, som är beskattad till trettitre
procent af nettoinkomsten? Godsägaren och hans bönder äro
lika mycket rof för skatteindrifvarne.
Dechartre och fru Martin blefvo förvånade öfver den
ovanligt uppriktiga accenten i hans ord.
Han tillade:
— Jag håller af kungen. Jag ansvarar för att mina
tänkesätt äro lojala. Men jag är känslig för de olyckor som
trycka landtbefolkningen.
Sanningen var att han med smidig energi arbetade mot
ett enda mål: att åter bringa sitt gods Casentino på fötter,
det gods som hans far, prins Carlo, ordonnansofficer hos
Viktor Emanuel, hade lämnat efter sig till tre fjärdedelar
uppfrätt af procentare. Han dolde sin envisa energi under
en yta af mjukhet och veklighet. Han hade inga andra laster
än sådana som kunde gagna honom och det mål han hade
satt för sitt lif. Det var för att åter blifva en stor Toscansk
godsägare som han hade schackrat med taflor, i smyg sålt
de ryktbara takmålningarne i sitt slott, kurtiserat gamla
kvinnor och slutligen sökt vinna miss Bells hand, emedan han
visste, att hon hade en stor talang att förtjäna pengar och
att hon var skicklig i att förestå ett hus. Han älskade
verkligen jorden och dem som brukade den. Choulettes ord, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
