Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det onda satt hos honom. Hon hade sett honom blekna
framför bronsbilden af San Marco, då hon lade brefvet i
lådan i hörnet af det gamla huset i Florens, och då ägde
han henne likväl ännu blott i sitt begär och sina drömmar.
Hon erinrade sig vidare hans halfkväfda klagan och hans
plötsliga anfall af svårmod efter långa kyssar, och hon tänkte
på det hemlighetsfulla och smärtsamma i de ord som han
ständigt upprepade: “Jag måste glömma dig i dig själf.“
Hon erinrade sig brefvet, som hon hade fått i Dinard, och
hans rasande förtviflan blott med anledning af ett ord, som
han hade hört kastas fram på en restaurant. Hon förstod
att slumpen denna gång hade riktat slaget mot hans
ömtåligaste punkt, mot själfva det öppna såret. Men hon förlorade
icke modet. Hon skulle säga honom allt, bekänna allt, och
ur hennes bekännelse skulle det enda ropet stiga: “Jag älskar
dig, jag har aldrig älskat någon annan än dig!“ Hon hade
icke bedragit honom. Hon hade ingenting annat att bekänna
för honom än det som han för länge sedan hade anat. Hon
hade ljugit så obetydligt, det minsta möjliga, och bara för
att icke göra honom ledsen. Hur var det möjligt att han
icke skulle förstå det? Det var bäst att han fick veta allt,
eftersom detta allt var ett ingenting. Samma föreställningar
vände ständigt tillbaka för henne och hon upprepade
samma ord.
Hennes lampa hade börjat osa. Hon tände ljus. Klockan
var half sju. Hon märkte, att hon hade slumrat till en stund.
Hon skyndade till fönstret. Himlen var svart och tycktes
blandad med jorden till ett kaos af täta skuggor. Då blef
hon plötsligt nyfiken att få veta precis vid hvilken tid solen
gick upp. Hon hade ingen idé om den saken. Hon trodde
blott att nätterna voro mycket långa i december. Hon
försökte komma ihåg någonting om saken, men det lyckades
icke. Hon tänkte icke på att rådfråga almanackan som låg
på bordet. Arbetarnes tunga steg, när de gingo förbi i
grupper, ljudet af mjölkkärror och grönsaksvagnar träffade
hennes öra och föreföllo henne som goda förebud. Hon
darrade vid detta stadens första uppvaknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
