- Project Runeberg -  Falluckan. Anekdoter och Karaktersdrag samlade av Teater-Nisse /
59

(1868) [MARC] Author: Carl Henrik Atterling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EPILOG

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om du är snäll och fredlig,
spelar lydig och beskedlig,
skall jag bli din direktör ...


Men hvad är det för en figur, som står midt i
ringen, som skrämmer bort de rosenfärgade gestalterna
och skingrar dem?

— Hvad är ni för en karl? frågar hofmarskalken
förtretad.

— Jag heter Wilhelm Kjellberg — svarade
gestalten; i lifstiden hade jag här min verkningskrets,
och ännu någon gång besöker jag de tiljor, som voro
mig så kära; men nu, hvart jag kommer, stöter jag
på »intendenter», »kontrollörer», »regissörer»,
»sekreterare», »kanslister», »kamrerare», och f-n och hans
mor! I lifstiden var jag regissör, intendent och
kontrollör i en person, och det för 800 banko — och kom
inte och säg på gamle Kjellbergs mull, att han ensam
inte skötte alla dessa tjenster lika bra som alla de
drönare tillsammans, som nu gå här och släpa
skånkerna efter sig!

— Karl, kom ihåg, att det är till en hofmarskalk
ni talar!

— Åh ja; men jag sjöng alltid ut förr och gör
så nu med. Det är med mig som med »Min son på
Galejan»: »Jag kan inte kalla Per Perssons oxe för
kammarherre!»

Skepnaden försvann, men omedelbart derefter
framträdde en annan ur dunklet. Det var en ädel
gubbgestalt med hög panna och hvita lockar.

— Jag vet ej, om mitt namn är bekant för er —
började skepnaden. Annars kallades jag, då jag
fordom stod på denna scen, för Lars Hjortsberg. Många
teaterdirektörer såg jag, och många oduglingar bland
dem. En minnes jag särskildt: baron Claes Rålamb.
Men då han blef teaterdirektör, bjöd han hela
personalen till sig på en hejdundrande frukost, och så sade han
till oss: »Det här teaterväsendet förstår jag mig inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/falluckan/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free