Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Söderländskan i norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– De döda tiga som snälla barn. De femtusen
slagne vid Ilmola knystra icke.
– Hellre än att ofreda sergeanten, skulle du hafva
frågat honom om nytt från din son och min, återtog
Larsson för att komma från bådas ständiga trätoämne,
det fatala klubbekriget.
– Ja ... du har rätt, jag måste veta mera om
piltarne och om kriget. Jag reser i morgon till Vasa.
– Kommer han snart tillbaka? frågade Meri med
skygg röst.
– Gösta? Han låter nog vänta på sig, genmälde
fadern harmfullt. Han har ju blifvit en herreman, han
skäms för sin gamle far ... han blyges för bondenamnet!
-
3. Söderländskan i norden.
Några mil söderom Vasa, inemot 63:dje latitudsgraden,
gör finska kusten, som härtills gått rakt i
söder och norr, en märkelig bukt åt nordost. Det stora
blåa Bottenhafvet följer samma sträckning, smalnar ett
ögonblick i Qvarken, vidgar sig åter och lutar sin höga
hjässa mot Finlands bröst. Friare än annorstädes brusar
mot dessa kuster den från Ishafvet kommande nordanvinden,
tränges ihop mellan Qvarkens stränder och jagar
dess vågor med förfärande vildhet mot klipporna. Midt
i detta stormiga haf ligga Gaddens kala klipphällar med
deras varnande båk och deras långt utskjutande ref.
När fjällvinden skakar sina vingar öfver dessa farliga
skär, då ve det fartyg, som icke med säkert styre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
