Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Söderns och nordens kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därborta var icke det rika Würzburg med sina rader
af kloster och höga tornspiror. Det var det arma
bleka Finland och en vik af dess haf; det var det
börjande lilla Vasa med dess gamla kyrka i Mustasaari,
den äldsta i Österbotten; man kunde tydligt se solen
blänka på de små spetsiga fönstren med målade rutor
sedan katolska tiden, och det förekom Regina, som
såge hon förklarade helgons blickar skåda ut från
detta deras forna tempel. Och var icke själfva den
nedgående solens öga i denna stund en sådan helgonablick,
som med saligt lugn såg ned öfver världens strid! Allt
var så stilla, så försonande mildt – aftonens glans,
landskapets täcka grönska, de nyss afmejade åkerfälten
med deras rader af skylar, de små röda husen med deras
glimmande rutor – allt manade till andakt och frid.
Då hörde fröken Regina på afstånd en mild
melankolisk sång, enkel och konstlös, men
liksom sjungen ur naturens eget hjärta en
ensam kväll, vid en sjunkande sol, på stranden
af ett hvilande haf, när alla ljufva minnen
vakna i ett längtande bröst. I början lyssnade
hon ej därpå, men sången kom närmare... än
skymdes den af en kojas vägg, än af en grupp
af slokande björkar, än hördes den åter fri,
hög och klar, och slutligen kunde man urskilja
orden...
6. Söderns och nordens kärlek.
När den ensamma rösten nalkades, kunde man efter
hand urskilja orden. Det var ett mildt hjärta, som
sjöng i ojämna, men innerliga visor sina sorger och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
