Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Söderns och nordens kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längtan vid hafvets strand, i glansen af en skön augustikväll
långt borta i nordanländerna.
Och solen hon skiner öfver världenes rund
allt öfver många haf och land;
och månen han går i den sena aftonstund
allt upp öfver himmelens rand.
Men aldrig så skiner den klara solen mer
på den arma förglömdas ro,
och aldrig så skådar den blida månen ner
på den stolte riddarens tro.
Ty vännen, den enda som jag hade kär,
bor långt i den glimmande borg;
han går i sin glans, han lämnar mig här
allena med all min sorg.
Han äger hundra vänner, och jag har blott en;
han äger slott och städer och land;
jag strör mina pärlor i aftonens sken
jag sjunger för vikar och strand.
Och fågelen han flyger långt bort till sunnanfjäll,
till käraste vännens slott;
där sitter han i trädet och sjunger en kväll,
som jag, om min ensliga lott.
Det hör den stolte riddaren; vid lilla fågelns sång
förunderligt hans hjärta slår;
och förr än någon vet, så har kvällen gått sin gång,
som kärlekens fröjd förgår...
Ju mera fröken Regina lyssnade på dessa enkla
toner, som för henne voro på engång så främmande och
dock, för deras innerliga vemod, så välbekanta, desto
mera rördes hon af en saknad, som så nära liknade
hennes egen. Hon greps af längtan att andas den friska
aftonens luft; det lilla fönstret motstod länge hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
