Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Söderns och nordens kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försök att öppna, men all fru Märtas försiktighet hade
ej kunnat förekomma, att hakarna voro af rost nästan
förtärda oeh slutligen gåfvo efter för den unga flickans
upprepade försök. Blott två eller tre timmar hade hon
varit en gäst i detta fängelse, och likväl andades hon
kvällens doft som en lifstidsfånge andas frihetens luft.
Hennes hjärta vidgades, hennes öga fick åter sin eld,
hennes tankar återtogo sin svärmiska hänförelse, och
hon sjöng, väl sakta, för att ej höras af sin fångvakterska,
dock klart och melodiöst en sång, som blott svagt kan
återgifvas med följande ord:
Fast hårdt jag pliktar,
för dig jag biktar,
o helga jungfru, hvad hjärtat diktar.
Jag älskar äran,
min själs begäran
är blott att dö utan blek förfäran.
Bland jordens kungar
min älskling ljungar
sin blixt, som Herren sin åska slungar,
stor när han trotsar,
stor när han krossar,
och allrastörst när han mildt förlossar.
Dock allt jag glömmer –
om du det dömer,
jag hämndens dolk i hans hjärta gömmer
O helga klara
Guds moder, spara
den ädles bröst för så dödlig fara
Låt honom svära
din kyrkas lära,
då vill ej mer jag af dig begära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
