Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Korsholms belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och ger man henne icke i våra händer, så tända
vi eld på Korsholm och bränna ugglan och boet på en
gång, inföll en vildsint Laihelabo.
– Bättre är det, än att riket förgås, anmärkte en
gravitetisk själskytt från Replot.
– Bränder hit! skrek en Vöråbo.
– Till Korsholm sorlade hela skaran. Och upphetsad,
som vanligen händer, af sina egna ord, störtade
massan fram till den stora, öppna spisen i stugan, ryckande
åt sig så många brinnande bränder där funnos. Men
olyckan ville att en stor mängd lin var upphängdt i
knippen på stugans väggar. En af rekryterne svängde i
ruset sin brand för högt, linet tog eld, det starka
luftdraget från dörren blåste därpå, och om få ögonblick
stod krogstugan i full låga.
Alla som därinne voro störtade ut. Ingen hann
uppfatta rätta tillgången.
– Det är trollskott! skreko somliga.
– Det skola vi betala häxan på Korsholm! ropade andra.
Och hela den rasande hopen skyndade i fullt språng
mot det gamla slottet.
7. Korsholms belägring.
Knappt hade Meri – ty den ensliga sångerskan var
ingen annan än hon – förstått den vilda hopens
afsikt, innan hon med vindens hastighet ilade på
genvägar tillbaka till Korsholm. Vid augustimånskenet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
