- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
195

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Korsholms belägring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänka på en kinkig reträtt öfver det järntaggade planket;
andra trodde sig hafva att skaffa med en hel armé af
spöken, ditkallade genom den främmande trollpackans
besvärjelser, hvilket syntes äfven den modigaste hemskt
och obehagligt. Desse togos snart ur sin villfarelse
genom de välbekanta ljuden af Malaks svenska och
Lillkyro finska, hvilka rimligtvis kunde anses komma
från mänskliga och icke spökande läppar. I det ögonblick
den yttre fienden med sin massa tillspärrade porten,
uppstod, likasom genom öfverenskommelse, en tystnad å
båda sidor, hvarunder man kunde urskilja en röst från
slottsfönsterna och en annan från yttre vallen, båda
talande på en gång.

– Har jag icke sagt eder det, skrek fru Märta
tappert ur fönstret; har jag icke sagt eder, fyllbultar,
tjufstrykar, sju gånger skall man tänka, innan man sticker
näsan mellan viggen och trädet, och har svansen kommit
i räfsaxen, är intet annat råd än bita den af. En stor
mun behöfver en bred rygg, och hållen nu själfva till
godo med att betala fiolerna. – Och därmed drog sig fru
Märta tillbaka, sannolikt af fruktan för en ny påhälsning
af ruttna rofvor.

Den andra rösten från vallen var en gubbes ännu
kraftfulla stämma, som tillropade soldaterne:

– Viljen I sträcka gevär och utlämna edra anförare,
så få de öfrige fritt aftåg. Hvarom icke, så skall det
blifva en dans, hvars make Korsholm ännu icke sett,
och vi skola nog sörja för att stråkarna hartsas.

– Må alla gastar anamma dig, bondlymmel! svarade
från gården en röst, på hvilken man tydligen kunde
igenkänna den lustige sergeanten Bengt Kristerson. – Hade
jag dig mellan mina näfvar, jag skulle, blitz-donner-kreutz-Pappenheim,
lära dig att bjuda ärliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free