- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
207

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eld och vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

byrålådan till höger. Säg att det skall ringas ordentligt
för mig om söndag; hvad begrafningen angår, behöfver
ni inte göra er besvär, den bestyr jag om själf.

– Jumala siunakkoon! skrek korpralen, förde
afvigan af sin jacka till det ena ögat och begaf sig
långsamt och tryggt, som om ingenting händt tillbaka
till stranden.

Nu måste till den goda stadens heder nämnas, att
fältskärns öfriga vänner voro långt ifrån att taga saken
så trankilt som korpralen. Postmästaren svor och förbannade
sig, skolmästaren tågade ut i spetsen för sina
pojkar, och gamla mormor skickade utan allt väsen ett
par handfasta lotsar i deras säkra båtar att kryssa
mellan isstyckena, på jagt efter fältskärn. Halfva staden
kom i rörelse, det var ett larm och ett språng, och de
som skreko värst uträttade minst. Två dagar gingo
förbi utan spår; på tredje dagen kommo lotsarne tillbaka
utan att ha funnit sitt villebråd. Nu gaf man fältskärn
förlorad och upphörde att söka honom.

I staden blef en uppriktig sorg, ty ett sådant
gammalt inventarium som gubben Bäck – allas farbror
och allas förtrogne – var en af den lilla stadens
tomtegubbar, förutan hvilken man ej kunde tänka sig
huru det allmänna bästa kunde florera. Men hvad
var att göra? När ännu på tredje söndagen efter det
olyckliga fågelskyttet hvarken knäpp eller kny hördes
af fältskärn, ringdes ganska ordentligt för hans fattiga
själ, en grann tacksägelse, författad af Svenonius och
späckad både med latinska och hebreiska vältalighetsblomster,
upplästes i kyrkan, och stadens välvisa
magistrat utsatte en dag i den kommande veckan för
bouppteckning efter den så oförmodligen omkomne gamle
kamraten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free