Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Don Quixote af Mancha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men är du galen, gubbe? Om du är, som du
säger, min mors trotjenare, hvarför har du instängt mig
i detta fördömda hål? Medgif att din vänskap är af
besynnerlig art.
– Döda mig, herre, jag är nittio år. Döda mig,
jag är ... än katolik!
– Du! Nå vid mitt svärd, jag börjar förstå dig.
– Jag är den siste katoliken i detta land. Jag är
af kung Johans och kung Sigismunds tid. Jag var en af
de fyra, som begrofvo den sista nunnan i Nådendals
kloster. Sedan tjugu år har jag icke hört mässan, icke
blifvit bestänkt med det heliga vigvattnet. Men alla
helgon vare lofvade, en timme före eder ankomst har
jag ätit af hostian.
– I din koja har varit en munk?
– Ja, herre. En af de våra.
– Och med honom följde en ung flicka och hennes
gamla duenna? Svara!
– Ja, herre. De följde honom.
– Och vid min ankomst har du gömt dem ...
– På vinden. Ja, ers nåd.
– Därefter har du lockat mig i din usla råttgrop,
medan du låtit kvinnorna och munken fly?
– Jag nekar ej att så skett.
– Och hvad tror du skall bli din lön för detta?
– Hvad som helst. Döden kanhända.
– Jag vill skona ditt lif, men blott på ett villkor.
Du skall visa mig de flyendes väg.
– Mitt lif! Jag har sagt att jag är nittio år.
– Och du fruktar icke ... pinbänken?
– Helgonen gifve att jag vore värdig en så stor ära.
– Men om jag bränner dig lefvande i din egen koja?
– De heliga martyrer ha blifvit brända på bål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
