- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
298

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kajaneborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prydnad. Icke nog att man inspärrat honom i denna
eländiga vrå bakom all ära och redlighet; man låter
honom ännu därtill frysa ihjäl. Hvilken ved har man
gifvit oss! Store Gud, idel råa och ruttna klabbar, som
fylla rummet med rök och icke ge ens så mycken
värme att bläcket upptinar på hans bord. Men jag
säger öfversten, att jag, Lucia Grothusen, icke vidare
ämnar låta huttla med mig. Den här veden är god,
och jag tar den jag, ser öfversten, midtför näsan på
dessa skojare, som allesamman äro värda att hängas i
den högsta fura i Paldamo skog. Packen er ur vägen,
dagdrifvare, och veten hut för mig och er öfverste. Veden
är min, och därmed basta.

Ståthållaren småler.

– Låten henne behålla veden, säger han till soldaterne,
annars får ingen i slottet någon lefvande fred.
Och du Lucia, jag säger dig att du skall hålla din
elaka tunga, som bragt så mycken ofärd åstad; det
kunde annars hända att jag åter låter sätta dig och
din man i det där kyffet du vet, där Erik Hare satte
eder och där strömmen går tätt under golftiljorna. Är
det tack för den mildring jag gett er, att du ständigt
uppväcker gräl här i slottet? I förgår har du brukat
din mun, när du ej fick nog såpa till tvätten, i går har
du med trots tagit en fårbog ifrån mitt kök, och i dag
illfänas du åter för veden. Akta dig, Lucia, mitt tålamod
tar slut.

Kvinnan ser ståthållaren rakt i ansiktet.

– Ert tålamod! upprepar hon. Huru länge tror
ni då att mitt skall räcka? Det är nu snart nitton år
som vi suttit här i detta ulfvanäste. I nitton långa år
har den skamfläck vidlådit Sveriges land, att dess störste
man suttit här som en missdådare! ... Märk hvad jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free