Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kajaneborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säger, Sveriges störste man, ty den dag skall komma,
när ni och jag och alla dessa själar af fläsk, alla dessa
vandrande ölstånkor blifvit maskarnas rof och icke mer
ihågkommas af eftervärlden, än det svin ni slaktat i dag;
men Johannes Messenii namn skall med gloria skina
i alla tider. Ert tålamod! Har då icke jag haft tålamod
jag som i dessa evighetslånga år slagits med er om en
bit bröd, om en brasa ved, om en hufvudkudde för
denne store man, som ni misshandlat; jag, den enda,
som hållit hans bräckliga kropp vid makt och stärkt
hans själ till det stora verk, som han dessa dagar fulländat!
Vet ni hvad det vill säga att lida som jag, att
försaka som jag, att ryckas från sina barn, att gå med
förtviflan i hjärtat och löje på läpparna, för att synas
äga ett hopp, när man icke mera har något ... vet ni,
öfverste, hvad det vill säga? Och ni kommer här och
talar om ert tålamod!
Soldaternes högljudda löje afbryter på engång den
gamla kvinnans munvighet. Hon märker nu först att
ståthållaren tagit det klokaste parti han i så fatta
omständigheter kunde göra och gått sin väg. Det är icke
första gången Lucia Grothusen drifvit en fästnings
kommendant på flykten! Hon skulle åtaga sig att jaga
till skogs en hel garnison. Men det förtryter henne,
att hon icke får tillfyllest lätta sitt hjärta. Hon kastar
ett vedträd mot den närmaste och värste af sina begabbare
samt skyndar att med veden uppnå en låg
bakdörr. Soldaten, träffad af Lucias kast i benet, fattar
under en svordom det kastade vedträdet och slungar det
i sin tur efter den bortgående. Lucia, träffad i hälen,
uppger ett rop af smärta och vrede ... strax därpå ser
man henne försvinna genom bakdörren, följd af soldaternes
högljudda hånlöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
