Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Konungens ring. Svärdet och plogen. Eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Larsson blekna båda vid denna syn; Larsson skyndar ut,
men det är för sent. Bertel och Regina inträda i stugan.
Båda Larssönerne och Meri omgifva Bertel med
varma, men synbart förlägna hälsningar. Kätchen flyger
upp och kastar sig, utan att fråga efter skillnaden mellan
sin borgerliga dräkt och den kostbara sammetskappan, i
Reginas armar, som med rörelse omsluta den trogna
barndomsvännen.
Bertel lösgör sig vänligt ur de mötandes omfamningar
och går med fasta steg rakt fram till den gamle Bertila,
som, stum och kall i den högkarmade stolen vid bordsändan,
icke bevärdigar den kommande med en hälsning
eller en blick. Alla de kringstående afbida med häpna
blickar följderna af detta möte, som – det känner
enhvar – måste blifva afgörande. Den unge officern
har aflagt kappa och hatt, hans långa blonda hår faller
i vackra bukter kring den öppna pannan; hans kinder
äro mycket bleka, men de blå uttrycksfulla ögonen betrakta
fast och ofrånvändt den grånade gamles järnhårda
ansikte.
Bertel böjer nu, såsom förra gången, ett knä och
säger med en röst på engång ödmjuk och säker:
– Min far!
– Hvem är du? Jag känner dig icke, jag har
ingen son, afbryter honom den gamle med isande köld.
– Min far! fortfar Bertel, utan att låta afskräcka
sig. Jag kommer ännu engång, och för sista gången,
att bedja om din förlåtelse och välsignelse. Stöt mig
icke ifrån dig! Jag lämnar mitt fädernesland, för att
kämpa och måhända dö på Tysklands jord. Det beror
på dig, om jag någonsin skall återvända. Minns, min far,
att din välsignelse gifver dig åter en son, att din förbannelse
jagar honom i evig landsflykt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
