Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plym behagligt fläktade för luftdraget och tillkännagaf en
man af börd, eller åtminstone en krigare. Denna förmodan
motsades icke af det rikt stickade sadeltyget med
dess stigbyglar af silfver och de fina gula jagtstöflarna
med deras förgyllda sporrar. En kort kappa af mörkt
sammet betäckte ryttarens gestalt, men att döma af smidigheten
i hans rörelser och den synbara otålighet, med
hvilken han undanböjde björkarnas grenar, som stängde
hans väg, doldes under kappan en yngling, som ännu icke
lärt att med lugn möta alla små hinder på lifvets väg.
Småskogen blef emellertid så tät och björkarnas
ännu blott halflöfvade kvistar så näsvisa, att ryttaren
slutligen måste stiga af hästen och leda sin gångare fram
öfver kullfallna stammar och täta snår. Ändtligen glimmade
vatten mellan löfven, och snart därpå såg man
den blanka ytan af en solbelyst fjärd – ett af dessa
hafvets nyckfulla infall, som äro så talrika och så täcka
vid denna del af de finska kusterna. Det var snarare
en insjötafla, än en hafsvy; så slingrande smögo sig
stränderna vid sidan af vattenytorna, instängde dem på
skämt i trånga bukter och smala sund, men blott för att
ett stycke därifrån ånyo låta dem vidgas i friare fjärdar.
Ryttaren kastade en otålig forskande blick utåt sjön
och begynte därpå att lyssna. Det dröjde icke länge, så
hörde man bakom en af de gröna uddarna en frisk och
klar röst sjunga en af de halft glada, halft sorgsna visor,
som uppstå likt vattenliljor vid hafvets strand och diktas
af vågen och ensamheten, utan att någon kan säga huru
och när. Och man urskilde dessa ord:
Väntat hafver jag uppå dig, min lilla vän,
liksom fågelen på ljusnande dag;
och hvar och en gång jag dina ögon såg,
så blef jag så hjärteligen glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
