Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Slaget vid Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomträngde Biallalenka-skogen och stod nu vid preussarnes
sida i böjd linie framför högra polska flygeln. Från
dennas leder störtade Johan Kasimirs kvartianer och
husarer, det ståtligaste rytteri man kunde se, till anfall.
Uplands, Smålands och Östgöta ryttare mottogo dem;
men stöten var för stark och svenskarne afsköto sina
pistoler för tidigt; lederna begynte vackla och genombrötos;
under höga rop inrusade polska husarerne. Men
i andra linjen mötte dem finnarne under Fabian Berndes,
jämte Wittenbergs och Sinclairs ryttare. Här möttes
hugg med hugg och stål med stål. Polackarne ryggade,
kastade om och kvarlämnade flera hundrade af sina
tappraste döda. Samtidigt kastade sig Carl Gustaf mot
nya framrusande svärmar af tatarer, slogs i hetaste
vimlet som simpel soldat, nedsköt med egen hand två
tatarer, nedhögg den tredje; vildarnes ursinne bragtes
att rygga. Mörkret bröt in, och striden var oafgjord;
ännu en natt tillbragtes under bar himmel utan föda,
utan skydd i fiendens grannskap bland döda och döende,
med vissheten om en ny och blodig möda för morgondagen.
Med sådana trupper besegrar man världen.
Vid gryningen den 20 Juli stodo svenskar och
preussare på nytt i full slagordning. Nu var det deras
tur att angripa. Första anfallet skedde mot en skogsdunge
framför förstaden Praga; efter en het strid var
ställningen tagen. Polackarne hade lämnat sitt artilleri
utan försvar; kurfursten tog det; fotfolket på högra
polska flygeln tog till flykten, ilade öfver bron till Warschau
och uppref den bakom sig. Vänstra flygeln märkte detta
och råkade i oro. Förgäfves red Johan Kasimir med
böner och penningar kring bland sitt folk; förgäfves
hade hans hjältemodiga drottning Maria Lovisa med tårar
uppmanat krigarne att stå för sitt land och sin ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
