- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
71

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Slaget vid Warschau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Schakalen är af hundens släkte, sade han med
det tvetydiga löje, som den tidens ränkfulla statskonst
lagt på hans läppar. – Håll köttstycket för hundens
nos, och han följer hvarthän hans majestät behagar.
Ludvig XI var en stor statsman. Han hyllade hela
sin regering igenom en grundtanke: »man lofvar,
men håller icke». Och Ludvig XI underkufvade hela
Frankrike.

– Du har rätt, återtog konungen, hvars statskonst
verkligen bar många spår af Schlippenbachs råd. – Svek
mot svek, list mot list ... ah, mina herrar furstar, det
är en nemesis! I ansen mig för en hand knuten kring
svärdfästet; jag vill visa er att denna hand förstår icke
endast att slå, utan ock att låta eder dansa som dockor
för mina trådar!

Bedrägliga statsklokhet, som tillhörde tiden och som
icke förmådde höja sig till den storsinta redlighet,
hvilken försmår att begagna låga medel för höga mål!
Att däruti icke stå öfver sin samtid, var hjälten Carl
Gustafs mörkaste fläck – och däri låg hemligheten af
hans fall.

– Men – utbrast konungen, sedan han än en gång
tigande med blicken genomilat den på papperet lilla
rymden af det vidsträckta Polen – hvartill tjenar all
klokhet, all snillets fyndighet, om ej lyckan följer den
dödliges fjät! Gå ... var den visaste bland människor,
den störste bland hjältar, men kämpa mot denna egensinniga,
nyckfulla makt, som man kallar lycka – och
du tänker förgäfves och blöder förgäfves och är dock
intet. Säg mig, Schlippenbach, finnes det en dödlig,
som kan befalla lyckan att vara evig?

– Ers majestät, sade gunstlingen, jag tror ej på
stjärntyderi – den starke mannen tror endast på sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free