Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Slaget vid Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillåt mig nämna, att hans stolthet är lika stor som hans
lycka. Ingen af ers majestäts adel tål honom vid sin
sida; hans rätta plats är i eröfradt land, hvars fördomar
man ej mer behöfver skona.
– Likväl bör jag ännu söka att vinna lithauerne.
– Man lofvar, men håller icke. Man smeker dem
först med en hand så mjuk som en kvinnas och tuktar
dem sen med en gissel så hård som Bertelsköld. Vill
eders majestät på allvar behålla Lithauen, läka dess sår
och bereda dess välstånd ... nåväl, ditsänd då Würtz
eller Dahlberg. Men vill ers majestät till en tid utan
förskoning behålla landet som krigsunderpant, skicka då
Bertelsköld med en generalsfullmakt på fickan, och han
skall med förbundna ögon taga landet tillbaka. Denne
man har en egen förmåga att, i det han själf oupphörligt
stiger, bringa andra att falla. Lyckan, ers majestät,
fordrar alltid revanche. Hon slösar sina håfvor på
Bertelsköld blott med förbehåll att göra hela hans omgifning
olycklig.
– Med eller utan förskoning, återtog konungen
mörk, Lithauen är så godt som förloradt och måste återvinnas.
Lewenhaupt har jag återkallat för att skydda
Karelen; De la Gardie, omgifven af rasande bondhopar,
är nästan tillintetgjord. Hvad angår mig framtiden?
Lithauerne ha redan tjugu gånger bedragit mig. De må
skylla sig själfva; jag skickar dem Bertelsköld.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
