- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
85

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Mened förlamar lyckan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begagnade den lithauiske bonden icke ogärna hvarje
tillfälle att förödmjuka och plundra desse. Öfverallt där
landstormen gick fram i svenskarnes spår, darrade slott
och gods för sina egne ej mindre än för fienden. Landet
blef grufligen förödt af både vän och ovän; gräsliga
illbragder föröfvades, men äfven många drag af uppoffrande
försakelse, af lifegnes rörande trohet mot milde
herrar, omtalas från denna härjningens tid.

Bertelskölds djärfhet och framgång förvånade lithauerne
på det högsta. Råe och vidskeplige som de voro,
sökte de därtill en öfvernaturlig grund. Trettiåra krigets
halfglömda rykten om finnarnes trolldom återupplifvades;
så stor var litliauernes fruktan, att en enda
soldat af finnarne blott genom sin lyftade hand, blott
genom några mystiskt uttalade ord dref hela svärmar på
flykten. Bertelsköld förstod mästerligt att begagna sig
därutaf. Fångar i hans läger tillätos, likasom händelsevis,
att blifva vittnen till sällsamma besvärjelser, tillställda
enkom för deras skull. Än var det en soldat,
som, förklädd till en af Lithauens längesedan afdöde
storfurstar, uppsteg genom en lucka i golfvet och bugande
räckte generalen den storfurstliga kronan. Än var det
en tam örn, som i hemlighet utsläpptes och var dresserad
att sätta sig på Bertelskölds hjälm i fångarnes åsyn.
Än åter fästades generalens mörka blick på en viss
punkt uppå fältet, han vinkade hemlighetsfullt, man
gräfde och fann ett stort förråd af vapen och lifsmedel.
Allt detta sågo fångarne, och därefter lät man dem
rymma. Ändamålet var nära att vinnas. De rymde
lithauerne utspridde vidunderliga sägner. Hvilken mänsklig
makt förmådde väl något mot denne mäktige höfding
och trollkarl, som efter behag herskade öfver andar,
människor och djur och som, kommen i nöd, endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free