Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Mened förlamar lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8. Mened förlamar lyckan.
Det blodiga nederlag, som Bertelsköld anställde bland lithauernes
landstorm, var endast ett af krigets växlande
skiften, rikare på hämnd och förödelse, än på verklig
framgång för de svenska vapnen. Hvad man lätt kunde
förutse, inträffade. Fienden, som vid dagens inbrott
ej mera kunde misstaga sig om den svenska truppens
ringa styrka, slöt sig ånyo tillsamman med fördubbladt
raseri, likt vågen i kölvattnet af den djärfva slup,
som ett ögonblick förmått klyfva dess bädd. Bertelsköld
behöfde all sin klokhet, all den mästerliga taktik
han lärt i Gustaf Adolfs och sedermera i Banérs och
Torstensons skola, för att, kringsvärmad af fiender,
komma öfver slätten, hvila sin utmattade trupp, upplifva
dess mod genom bytet af två eller tre plundrade
adelsgods samt slutligen, förenad med återstoden af
De la Gardies kvarlämnade trupper, framtränga ända
inemot Vilna. Allt detta lyckades emellertid genom välberäknade
rörelser, genom soldatens disciplin och ihärdighet,
måhända ock genom fiendens oenighet och plundringsbegär.
Ty hårdt förtryckt af sina adeliga herrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
