Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Mened förlamar lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnarne och liffländarne spridde sig dofva rykten, att
deras höfding ämnade förråda fäderneslandets sak och
sälja dem själfva åt fienden. Missnöjet, i början
hviskande och skyggt, blef småningom högljudt och hotade
att utbrista i öppet myteri. Generalen såg faran och
hastade att förekomma den. Han lät inkalla några af
de mest ansedde officerarne i sitt tält och förtrodde dem
sina planer. Därefter blandade sig samme officerare i
soldaternes leder och erbjödo sig att med sina hufvuden
ansvara för högste befälhafvarens redlighet. Soldaterne,
uppbragte och misstrogne, hörde dem ej, drogo sina
vapen och hotade i vredesmod att nedhugga alla förrädare.
Myteriet tog till. Penningar utdelades, men utan
verkan. Man skrek att generalen ville först köpa och
sedan sälja de sina. Hela planen var hardt nära att
tillintetgöras redan i sin början. Bertelsköld var utom
sig af harm.
Då uppsprang på en af skansarna en yngling af
ädel gestalt och skönt utseende. Soldaterne igenkände
Bernhard Bertelsköld, ynglingen med de svarta blixtrande
ögonen, väl liden af alla för sin tapperhet, älskvärdhet
och frikostighet.
– Kamrater! – ropade han med ännu vek, men välljudande
stämma – finns här ingen bland eder, som fordom
slagits med min far vid Breitenfeld, Lech och Lützen?
– Jo, jo, sorlade flera bland hopen, ty i själfva
verket funnos där veteraner, hvilka, liksom deras general,
hade kämpat med i hundrade strider alltsedan 1630.
– Hvar finns då den ibland er – fortfor ynglingen
med vredens och hänförelsens rodnad på sina fina kinder
– hvar finns då den ibland er, som vågar tillvita grefve
Gustaf Bertelsköld, min far, att en enda gång hafva svikit
äran och fosterlandet? I borden blygas, kamrater, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
