- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
89

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Mened förlamar lyckan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för rykten och skvaller misstro eder chef, som tjenat
Sveriges krona med heder i sex och tjugu år, som delat
alla edra faror, som slagits vid er sida och hungrat och
törstat och lidit som den ringaste bland er. I vågen
kalla en sådan man förrädare!

Ynglingens ord förfelade ej sitt intryck. Soldaterne
begynte blygas för denne skägglöse pilt, som erinrade
dem om krigarens pligter och ära.

– Tiderna äro onda, sorlade några af dem; man
vet ej mera hvem man bör tro.

– Min far är en man af heder och tro, utbrast
grefve Bernhard ånyo förbittrad. Han har lofvat er,
likasom han lofvat fienden, att föra denna underhandling
med strängaste redlighet å båda sidor. I hafven hört
att han svurit därpå, och den som ännu vågar tvifla på
hans ära och ord, honom kallar jag en lögnare och
manar honom att slåss med mig på hvad vapen som
helst, han må vara officer eller soldat ... i fält är hvarje
tapper soldat en adelsman. I tigen; finns ingen bland
er, som antager min utmaning?

Soldaterne tego. Öfvertygelsens språk hade verkat
på dem och brutit myteriet. De skingrade sig efter
hand och försmådde icke mer den undfägnad chefen
låtit utdela bland dem. Grefve Bernhard steg ned ifrån
skansen och gick till sin far i tältet.

– Jag har gifvit min ära i pant för er, sade han
entonigt, i det han betraktade fadern med en förunderligt
sorglig och genomträngande blick.

– Gå din väg, sköt din tjenst och bekymra dig
icke obedd om mig, genmälde generalen med ett mörkt
ögonkast ... Svärmare! – tillade han strax därpå med
mildare röst – du är dock alltid din moders son!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free