Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den andra kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, du undkommer mig ej – jag kommer till dig med
min blodiga barm, med mitt oförändrade brinnande hjärta,
och trycker ännu mina bleknade läppar mot dina – så!
– och säger till dig som nu, evigt, oundvikeligt, visst:
Bernhard, jag älskar dig!
Åter vägade Bernhard se upp med en hastig blick
in i dessa djupt svarta ögon, som, likt tvenne brännande
solar, betraktade och genomborrade honom. Men blott
ett ögonblick kunde han uthärda deras glöd; hans hufvud
nedsjönk ånyo i Lodoiskas knä, och han svarade med
rysande kärlek:
– Hvad begär du af mig?
– En ed att för alltid bli min.
– Akta dig, Lodoiska! Det hvilar ett dubbelt öde
öfver min släkt. Det hvilar öfver den en välsignelse,
som bringar oss själfva ständig medgång, med det
enda förbehåll, att vi ej svära mened, ty däraf förlamas
lyckan. Men öfver oss hvilar tillika en sällsam, en dyster
förbannelse, som gör att, under det vi själfva gå ständigt
framåt i makt och ära, nedslår olyckan rundtomkring oss
som en gam på sitt rof, förstör dem som tillhöra oss och
dödar dem som älska oss. Nej, Lodoiska, du tjusande
flicka, så grym är jag ej, att jag skulle binda ditt öde
vid mitt. Jag vill ensam gå bort med min kärlek, ty
min kärlek är döden – jag vill älska dig så högt, att
jag gläds åt din sällhet i en annans famn ... Vet du
väl, Lodoiska, att den högsta, den renaste kärlek är den,
som intet annat begär, än den älskades lycka!
Furstinnan reste sig hastigt och föraktligt upp.
– O, I söner af norden – sade hon stolt – hur litet
I dock förstån hvad det är att älska för hela lifvet! För
det att er barm är af snö och ert hjärta af is, så tron
I att alla hjärtan skola nöjas med er bleka, er ljumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
