Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Lilla Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Bernhard ilade med stormande hjärta och
Lodoiskas sista brännande kyss på sina läppar bort till
frihet och nya faror.
-
10. Lilla Bält.
Åter förgingo veckor och månader, och så stå vi nu
vid början af det händelserika året 1658. Svenska
konungens »fyrkantiga» lycka hade rullat fram som ett
ilande klot, än genom segrar, än genom nederlag, än
genom lysande utsikter, än genom svikna förhoppningar,
men ständigt öfver härjade fält, ödelagda städer och
byar, genom rykande spillror af folkens välstånd, genom
svärdets och pestens skördar, genom blod, aska och tårar.
Af alla de stolta drömmarna om nya kronor och länder vid
Weichselns strand, hvad stod nu åter för ärelystnadens
snikna hand? Minnet af bragder och våldsgärningar,
några glänsande, men blodiga blad i historiens bok, en
till döden utmattad fiende vid sidan af det egna hemlandets
omättliga ansträngningar, trötthet och vanmakt.
Bittra läxa för eröfraren, eviga lärdom för svärdets tyranni,
som endast kan nedhugga en fiendes makt, men aldrig
uppresa en varaktig egen!
Och af alla de tusende svenskar och finnar, som
tågat ut till det besegrade Polen, huru många stodo väl
åter nu för framtida bedrifter, för fäderneslandets tjenst
och egen lefnads lycka? Knappt tiotusende af kriget
förvildade, trotsige män, som under ständiga strider, faror,
försåt, plundringar och omänskliga härjningar lärt sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
