Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den andra kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andlös instörtade Lodoiskas trognaste tjenarinna i
trädgården.
– Fursten! utropade hon – och nästan i samma
ögonblick stod den unge furst Radzivil med dragen värja
i ingången till bersån. Lodoiska kastade sig i hans väg;
han stötte henne vildt tillbaka, utan att bevärdiga henne
med ett ord.
– Ändtligen träffar jag dig här, du din falske faders
falske son! utropade fursten, utom sig af vrede.
Bernhard hade knappt tid att draga sitt svärd, ty
Radzivil, annars en ridderlig ädling, hyllade här den
spanska regeln: vid sådana tillfällen slåss man icke –
man dödar.
Klingorna korsades strax i det ovissa månskenet.
Slump eller lycka afgjorde striden; fursten såg ingenting,
hörde ingenting annat än sin svartsjuka och sin
hämnd. Olycklige, tappre yngling! Vid andra eller
tredje utfallet vek hans motståndare snabbt åt sidan,
Radzivil rände sin värja in i ekens stam, och i samma
ögonblick genomborrade Bernhards säkrare svärdsudd
hans bröst.
Radzivil föll i sitt blod, och Bernhard skyndade till
Lodoiska.
– Fly, fly fort! utropade hon. Här är nyckeln till
bakporten. Fort – min far skall annars döda oss båda.
– Öfvergifva dig åt hans hämnd – aldrig! svarade
Bernhard ännu förvirrad af stridens hetta, ty vid aderton
år dödar man icke med kallt blod en människa.
– Vill du då fördärfva oss båda? hviskade furstinnan.
Fly! När min far kommer, vill jag säga att du
velat aftvinga mig nyckeln till din frihet och att fursten
fallit i det han försvarade mig. Farväl – vi återse
hvarandra! Minns din ed!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
