- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
141

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kung Carls jagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carl XI, som nu skulle fatta regeringens tyglar, hvilka
– säger en utmärkt författare – härtills hade »släpat
i smutsen!» Många tusende ögon sågo upp till honom
i tidernas betryck såsom till en ängel i nöden. Han var
ung, och ungdomen har alltid ett hjärta. Så kunde man
hoppas af honom ett hjärta för landets nöd.

Vår berättelse dröjer en stund vid de dagar då han
första gången, ännu omyndig, trädde på Finlands jord.
Väl icke egentligen på Finlands, ty den jorden var då
mera svensk än finsk. Men en senare tid har kallat
den finsk, och naturen, som ställt dessa trakter likt
utposter vid landets yttersta gränser i väster, har varit
af samma tanke.

Hafvet har många döttrar vid Finlands kuster, många
trotsiga sköldmör, som bjuda åt vågen sin barm af granit
– många älskliga barn i gröna dräkter af gungande björk
och al. Men störst bland dem alla är den klippfasta jungfrun
längst i sydväst, de tre hafvens dotter, det grönskande
Åland.

Bottenhafvets fjärran vågor storma med nordan emot
dess strand; sydostvinden jagar Finska vikens böljor
emot dess klippor, och sunnan kastar hela Östersjöns
väldiga vattenmassor i skum mot dess kust, medan en
fjärd af den sistnämnda, Ålands eget haf, med sommarens
västan försöker sin kraft mot dess obevekliga murar af
granit.

Åland räknar mer än åttio bebodda öar, utom otaliga
klippor och obebodda skär, där stundom ankrar fiskarens
båt och den ensamma svanen utbreder sina hvita vingar
om våren. Jorden är ofta hård och karg; klippan ger
intet bröd, sanden intet bete, men hafvet är desto gifmildare,
och på dessa stränder bor ett härdadt folk af
sjömän och fiskare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free