Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kung Carls jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Midt i denna grupp af öar och holmar höjer sig
»fasta Åland» med sina kyrkor och byar för seglarens
syn. Vid tiden för vår berättelse var det mindre befolkadt
och mindre odladt än nu. Täta skogar, dem yxan ej
vågade vidröra, utbredde sig öfver större delen af ön,
och i dessa skogar betade nordens ädlaste högdjur, elgen.
Ty större delen af ön lydde under Kastelholms kungsgård,
hvars ruiner ännu i dag spegla sig i en smal vik
af sjön, och dess skogar voro fridlysta jagtmarker, där
ingen annan än slottets beherskare eller konungen ägde
rätt att jaga. Så stränga voro jagtlagarna, att enligt
själfve den milde konung Gustaf Adolfs stadga af den 2
Augusti 1620, »den, som å Åland något elgdjur nedsloge,
skulle straffas till lifvet», men därest han af synnerlig
gunst benådades, skulle allt hans gods vara förverkadt
till kronan och han själf försändas till Ingermanland,
»utan hopp om förlossning för hela sin lifstid». Denna
stadga har veterligen aldrig blifvit tillämpad i hela dess
stränghet, men landsförvisning, gatlopp och fästningsarbete
ha blifvit ådömda för elgars fällande. Nyare tider
ha fallit i motsatta fel. Det ädla, det sköna djuret har
utan allt skydd blifvit barbariskt förföljdt och snart totalt
utrotadt af jägarens kula.
När man, kommande från Åbo, passerar först Skiftet,
sedan Delet, lämnande Bomarsunds fästning till höger
samt Lumparland och Lemland till vänster, inkommer
man i en bred, sedan smalnande vik, på hvars inre
strand man ser den spetsiga, korsprydda tornspiran af
Sunds kyrka, den största på Åland, samt icke långt
därifrån Kastelholms ruiner. Den 31 Augusti år 1671
var hela denna nejd i den lifligaste rörelse, ty man
väntade ingen ringare gäst än konung Carl XI själf,
åtföljd af prinsessorna och större delen af hofvet. Lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
