- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
144

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kung Carls jagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och den unge monarken, ehuru otåligt han fördrog den
besvärliga uppsikten, hade gifvit vika för Horns pligtskyldiga
anhållan, det hans majestät måtte under stormen
bevara sin dyra person ombord på fregatten.

Klockan sju på aftonen kastade Iris ankar ute på
den glimmande fjärden, och de kungliga jämte hofvet
embarkerade dels på de mera grundgående jakterna,
dels i slupar, för att närma sig stranden. Ett omäteligt
jubel från hela den talrika folkskaran hälsade konungens
ankomst på Ålands jord.

Från det ställe, där man landsteg, var vidpass en
åttondedels mil till prästgården. Emedan marken var
uppblött af regnet, kunde de höge gästerne ej gå till fots,
och vagnar funnos inga andra på Åland, än tunga fyrhjuliga
bondvagnar. Hvad skulle man göra? För konungen,
drottningen och de förnämsta bland hofdamerna funnos
ridhästar i beredskap, enkom ditförda från Stockholm;
men de flesta öfriga af hofvets fina herrar och damer hade
att välja mellan två onda ting: antingen att promenera i
slasket eller att uppstiga på ryggen af feta bondkampar,
betäckta med hemväfda ylletäcken. Några valde det ena,
några det andra; där var både löje och förtret, men allt
detta roade konungen mycket.

Tilläggom det, att vägen ända till prästgården var
beströdd med enris och friska björklöf, hvilka spredo
en behagelig doft i aftonens svalka.

Så framskred det lysande tåget, hvilket, betjeningen
inberäknad, säkert uppgick till omkring hundra personer.
Här såg man den unge konungen med hans långa vackra
och lockiga hår, hans små lifliga ögon, hans elghudskyller,
hans stora huggvärja och mera pojkaktiga, än kungliga
hållning; änkedrottningen Hedvig Eleonora med den
knubbiga växten och det borgerliga utseendet; prinsessan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free