Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kung Carls jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lott att komma som han, en konung till sitt folk, högt
älskad och efterlängtad, innan han ännu var sedd, innan
han ännu var känd! Men Sveriges och Finlands framtid
kommo med honom; detta var nog.
Dagen hade varit stormig och regnig; elementerna
kurtisera icke de höge på jorden. Men mot aftonen
klarnade himlen, stormen aftog, böljorna gingo fredligt
till hvila, och kvällens rodnad färgade vikar och sund i
en skimrande glans. Ålänningarne, de som hade något
att skörda, hade försummat sin skörd, fiskaren hade
glömt sina nät, vallhjonet sina hjordar. Alla strömmade
ned till stranden för att invänta konungen, ty redan två
eller tre dagar förut hade en del af hofvets betjening
anländt för att beställa rum och förnödenheter för de
kungliga, dels på Sunds prästgård, dels hos fogden, som
bebodde en nyare byggnad af trä vid sidan af det redan
förfallna slottet – dels äfven i några af de största och
bäst försedda bondgårdarna.
Inemot klockan fem på eftermiddagen såg man
från yttersta kusten den stolta kungliga fregatten Iris
majestätiskt klyfva den salta vågen och, styrd af nejdens
erfarnaste lotsar, försiktigt närma sig viken vid Sund.
Tvenne täcka speljakter, Kastor och Pollux kallade,
enkom byggda för kungens nöje – ty Carl XI var i sin
ungdom en djärf seglare, likasom han var en oförvägen
ryttare – loverade i koketta bukter än vid fören, än
vid sidan af fregatten, som förde blott smärre segel, för
att icke äfventyra en förhastad bekantskap med Ålands
grund. Mången anade att konungen själf befann sig på
en af jakterna och lämnat åt damer och rädde hofjunkare
fregattens tryggare däck; men så var det ej, ehuru lusten
ej fattades. Ty konungens guvernör, den styfve pedanten
Krister Horn, hade medföljt på tåget af undersåteligt nit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>