Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan och prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördystrade mera kung Carls jagt. Hela det lysande
sällskapet begaf sig än ridande, än gående, än åkande
ut till skogarna inemot gränsen af Saltvik. På en täck
kulle, omgifven af ekar, lindar och björkar, uppslogos
tälten, väl tolf till antalet; två, som voro bestämda för
de kungliga, voro det ena af röd sammet, det andra af
hvitt siden, och från bådas toppar svajade högt den
blågula fanan.
Hallå – och så släpptes kopplen lösa, holsteinska
jagthundar af den ädlaste ras, införskrifna af grefve
De la Gardie till konungens nöje. Konungen och sju
eller åtta de bäste ryttarne satte sig till häst, de öfrige
jägarne intogo till fots sina anvista platser, medan damerna
ströfvade ut under allehanda lekar och upptåg vida i
skogsbackarna.
Blott en af dem hade vågat till häst följa jagten åt,
och det var prinsessan Juliana. I sanning, det fordrades
fasta tyglar och oförskräckt mod till en sådan ridt. Ofta
var skogen så tät och snåren af enris och epilobier så
höga, att hästarna vägrande kastade om i starkaste farten
och galopperade bortåt friare nejder, allteftersom de hörde
hundarnas välkända skall. Ofta hände oförmodadt att
tufvorna sviktade under hästarnas hofvar, en försåtlig
gungtly lurade under en falsk matta af gräs, eller stod
man vid randen af ett kärr, i hvars sanka fuktighet små
oaser, bevuxna med vide, här och där bjödo ett vådligt
fotfäste. Eller höggo sig ryttarne väg med värjorna genom
en tät småskog af al, i hopp att bakom den finna ett
byte, men sågo i dess ställe det vida blanka hafvet strax
invid deras fötter i kullrande dyningar skvalpa mot
kiselstenarna.
Prinsessan Juliana var ständigt en af de främsta
och oförvägnaste. Buskar och träd hade ingen respekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
