Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan och prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men grefve Bernhard var nu en man; han vek icke
så hastigt för den farligaste frestelse, hvilken ännu mött
honom under hans lefnad, som på detta slags faror varit
så rik. Ännu engång förde han den sköna handen till
sina läppar och sade:
– Ers höghet, ni är prinsessan Juliana, konungens
kusin och blifvande gemål. Jag är blott er undersåte,
och mig återstår blott den rättigheten att vörda er, att
beklaga er och att evigt gömma i mitt hjärta minnet af
er godhet. Farväl!
Ett ögonblick teg prinsessan helt stilla. Därpå sade
hon kallt och befallande:
– Jag tackar er, grefve, för ert nit. Gå, hämta
mina hofdamer; jag vill afbida dem här.
Bertelsköld gick, och strax därpå hörde man hofslagen
af hans häst, som i sträckgalopp ilade bort från
prästgården. Men nu, när hon åter var ensam, brast
prinsessans korta stolthet i en flod af tårar, så häftiga,
så hejdlösa, som endast den försmådda kärleken kan
gråta vid nitton år. Den härtills döfvade smärtan af
hennes fall återkom med fördubblad häftighet; hon
kastade sig på en bädd, en brinnande feber glödde i
hennes ådror, det susade för hennes öron, hennes medvetande
förgick, och en hastig yrsel lockade på hennes
läppar ord, dem ingen annan bort höra än han, som
nyss haft mod att försaka deras betydelse.
Icke länge efter grefvens bortfärd inträdde i stugan
dess älskeliga värdinna, den unga prästmor – ty ingen
lägre än biskopens maka hette då för tiden fru – och
i hennes släp följde ej mindre än fyra pojkar, hennes
söner, alla högljudde och storligen uppspelte af den
kungliga jagtens ovanliga skådespel. Prinsessans afkastade
ridkappa var den första anblick som mötte den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
