Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan och prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ser du, min vän, en kung måste också vara
en smula filosof – och filosofin är en aktningsvärd
vetenskap, tillade han, i det han åter gjorde en djup
grop i filbunken.
I detta ögonblick hörde man tydligt prinsessans röst
från kammaren:
– Rädda mig, grefve ... kungen kommer!
Kungen och Reutercrantz växlade en blick. Silfverskeden
stannade orörlig på sin färd till filbunken; träskeden
stannade lika orörlig på sin färd till konungens
läppar. Greta skyndade, blek af häpnad, in i kammaren.
Rösten därinne fortfor:
– Och ni tror ännu, grefve, att jag skall bli hans! ...
Ah, den odräglige pojken med sina hästar och hundar
och soldater ... jag har ju sagt att jag afskyr honom!
– Ers majestät! sade Reutercrantz och reste sig
häftigt opp.
Konungen rodnade lindrigt, men blef kvarsittande
och svarade skenbart likgiltigt, i det han åter begynte
använda träskeden:
– Min mor har alltid fruktat för Finland; hon tror
att här spökar.
– Ja i sanning! sade den andre och satte sig ånyo.
Nu hörde man därinne en liflig röst tala lugnande
ord, men prinsessan blef däraf än häftigare.
– Bort! ropade hon. Döda mig! Skymfa mig!
Jag vill ej bli drottning! Docka åt en docka, mycket
artigt! Bort, ers majestät, bort, bort, bort! Jag har ju
sagt er, att jag älsk... nej, jag har ej sagt det. Ni
kan döda mig, sire, men jag har ingenting sagt.
Kungen steg opp. Han var ju ej annat än en gosse
ännu. Han ville visa sig mycket lugn, mycket kall;
han gick också med stadiga steg öfver stugan, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
