- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
165

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan och prästfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såg ej att han stötte till vaggan, kullstjälpte en bänk
och söndertrampade en af piltarnes trähästar. I det
ögonblick han ville inträda i kammaren, mötte honom
Greta i dörren.

– Ers majestät – sade hon darrande, men beslutsamt – jag
ber som en nåd att ni ej oroar min vansinniga syster.

– Er syster?

– Ja, min stackars olyckliga syster, som fordom
var kammarjungfru hos hennes majestät drottningen, er
mor. Min syster led af en olycklig kärlek, hennes förstånd
har varit borta alltsedan dess. Hon tror sig ännu vara
vid hofvet ...

– Besynnerligt! sade konungen, förvånad och tvekande.
Rösten liknade ... men det är ju också orimligt ...

– Ja är det icke? inföll Reutercrantz skrattande,
i det han växlade en hastig blick med Greta i dörren. – Hade
jag icke för en timme sedan sett hennes höghet
prinsessan rida åt ett helt annat håll, så hade jag kunnat
ge mig belsebub i våld på att ... Ja, hennes majestät
har rätt, här spökar kapitalt, och det midt på ljusa
dagen. Kom, befaller ers majestät, så skola vi söka upp
våra rymmare. Jag tycker mig höra hundskall där borta
i småskogen ...

Konungen svarade icke, men i det han gick, tryckte
han en dukat i den äldste gossens hand. Pilten höll
det gula myntet mot dagen och visade det åt de mindre.
En af de yngre fick däraf kurage, sprang efter kungen
i dörren och ropade öfverljudt:

– Vänta, hör du, gif mig också en penning; du
har trampat sönder min häst.

Kungen vände sig leende om.

– Nå, sade han, har jag trampat sönder din häst,
så skall du få en annan i stället.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free