- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
173

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. De två från fordom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Nej, herr grefve – svarade Greta med nästan
förebrående ton – det var för att rädda en ung flickas
framtid och heder. Det var för att afvända skymf och
oenighet från konungens familj. Jag har gjort hvad jag
bort; det återstår för er att göra hvad ni bör.

– Du har rätt, min vän, återtog grefven tankfullt.
Där slår ett högt och ädelt hjärta under din enkla
dräkt – mer grefligt än mitt, mer konungsligt, än
högborna kungabarns. Vi måste rädda prinsessan, men
huru?

– Hennes höghet har endast behöft en åderlåtning
och stärkande sömn, för att återvinna sin hälsa. Det
ena har jag besörjt och naturen det andra. Hon skall
snart vara i stånd att obemärkt lämna prästgården och
återvända till de kungliga. Det blir er sak att finna en
passande förevändning för hennes frånvaro.

– Greta, du är lika klok, som ädel. Hur skall jag
tacka dig?

– Därmed ... att Sveriges blifvande drottning ej
mera kan vara grefve Bertelskölds ... älskarinna.

– Du änglasjäl ... huru vackert du förstår att
anslå de goda strängarna i mitt innersta! Ack, ofta ha
lättsinnet och fåfängan vunnit segern öfver mina bästa
föresatser. Det är därför att jag ej då haft en god ande,
som hviskat vid min sida: akta dig, under dessa rosor
dölja sig brottet och ångern! O, var du min goda
ängel, såsom du fordom var! Sådan som du var ingen – ingen
under hela mitt lif!

Och från den stolte världsmannens öga droppade
en tår på den unga kvinnans hand, som han förde till
sina läppar. Men Greta lösgjorde sakta sin hand, drog
med tårfulla ögon tvenne af sina gossar till sitt sköte
och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free