- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
177

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Slutet af kung Carls jagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den tiden var brännvinet väl bekant; men det hade
ännu icke förvandlat marknaderna till skådeplatser för
oljud och slagsmål; dock funnos ölkrogar, där det gick
något bullersamt till. Med hemlig fruktan skickade
drottningen Bertelsköld att utspana om konungen fanns
på ölkrogarna. Grefven gick, fick här och där boxa sig
fram, här och där uppbära knuffar och skällsord, men
återkom med det lugnande besked, att konungen ej sågs
till på krogarna.

Vid ändan af byn var en stor bondstuga, kring
hvilken mycket folk hade samlat sig. Inifrån hördes
ljudet af en säckpipa, ackompagnerad än af sjungande
röster, än af en stor puka af kalfskinn. Man kunde
höra att därinne lektes och dansades. Drottningen gaf
de sina en vink; Bertelsköld banade väg, och så trängde
man sig försiktigt fram mellan folkhopen. Om man får
tro berättelsen, aflopp detta icke alldeles utan nederlag.
Några lustiga bröder mötte de kommande vid trappan;
en tog drottningen om lifvet och svängde gumman ett
par hvarf omkring; en annan tog Stina Wrangel om
nacken och tryckte på hennes läppar en smällande kyss;
en tredje tog Ebba Wachtmeister under armen och ville
sans façon enlevera henne. Alla damerna voro halfdöda
af skrämsel och ångrade redan tusen gånger sin obetänksamhet;
men Bertelskölds kallblodighet räddade allt.
Han ropade tämligen högt och med så åländsk brytning
han kunde:

– Kom gossar, där midtemot låter kungen slå
tappen ur öltunnorna, och hvar och en får dricka så
mycket honom lyster.

Detta slog an. Största delen af hopen rusade ditåt,
och damerna blefvo befriade från sina påhängsne tillbedjare,
som lupo från dem till Bacchi nöjen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free