- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
178

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Slutet af kung Carls jagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Låt oss vända om, grefve, sade den korpulenta
drottningen, som ännu pustade efter den ansträngande
snurredansen och redan hade nog af äfventyret.

– Ja låt oss vända om, hviskade de räddaste af flickorna.

Men den som icke lät sig förskräcka var Stina Wrangel.

– Vänta, låt mig titta litet, innan vi gå, sade hon
sakta, och utan att vänta på svar, var hon redan till
hälften inne i den öppna stugudörren. De öfriga voro,
med eller mot sin vilja, tvungna att vänta i farstun och
höllo sig där undanskymda i en mörk vrå.

Därinne var ett bröllop. Stugan var tämligen stor
och uppfylld af folk, så att blott i midten af rummet en
plats var öppen, och här lekte man danslekar. Säckpiparn
blåste så kraftigt och så länge lungorna räckte till; när
han tröttnade, föllo bondflickorna in med sin sång, och
däremellan intonerade pukan vid passande tillfällen.
Brinnande pärtor och talgljus, ställda i urhålkade rofvor,
upplyste rummet och fläktade för luftdraget, som genom
de öppna fönstren underhöll en behaglig svalka. Ungdomen
tycktes ha mycket roligt; här och där drogs en
gammal fiskare eller en bedagad matrona med i ringen
och skumpade där af hjärtans grund. Alldeles fint gick
det visst icke till; dessa näfvar, vana vid noten och
yxan, buro naturens handskar och grepo rätt stadigt i,
där de blott fingo tag; stegen voro ej heller lärda i
Alma Frasas dansskola, men ärligt och hederligt gick
där till; denna plumphet hade sin oskuld, som väl
kunde uppväga hofvets förfinade lättsinne, och den lilla
hoffröken i dörren hade en hjärtelig fröjd att betrakta
detta för henne ovanliga skådespel.

Hastigt smög hon sig ut i farstun, ryckte drottningen
i kjolen och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free