Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Slutet af kung Carls jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu tyckte sig lille Per vara en hel karl, där han
från sjömannens axlar hade fri utsikt öfver hela bröllopssalen
och var hufvudet högre än alla öfriga. Han såg
sig omkring som en kung på sin tron, och slutligen
stannade hans små ögon på några ansikten, dem han
tyckte sig känna igen.
– Akta dig, mor, ropade han, där är den elake
grefven, som ville göra dig illa hemma hos oss.
Händelsevis stod konungen just i samma ögonblick
nära bredvid; han hade nyss förut igenkänt den lille
och sett ett prof på den skarpa observationsförmåga, som
man ej sällan finner hos barn med goda hufvuden.
– Hvad säger du? sade den kunglige jägaren och
fattade piltens hand.
– Ja ja – pratade den lille, munter och uppspelt
af sin höga hedersplats – tror du jag inte känner dig?
Du är kungen, och där står grefven, och där står
prinsessan, som var inne i kammaren, när du var
hos oss. Å, nog känner jag er, fast ingen känner
igen mig.
Kungen följde med ögonen gossens pekfinger och
trodde sig igenkänna prinsessan Juliana i bondedräkt,
ehuru hennes ansikte var till hälften doldt af ett hvitt huckle.
– Var hon inne i kammaren, när jag var hos er?
upprepade han med en lindrig darrning i rösten.
– Hvad pratar du för dumheter, Per? hörde man
modern hviska strax bredvid. – Här har du en
hvetebrödsbulle – och därmed ville hon stoppa hans mun.
Men den lille fortfor att prata, i det han mumsade på bullen:
– Visst var hon i kammaren, när du åt filbunke
och trampade ihjäl min trä-Polle, och sedan så rispade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
