Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Barnen i Blåkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla, saltpåsen inberäknad, en så stor börda, att hon
skäligen ej ansåg sig kunna bära mera för en gång.
Och efter det redan led mot kvällen, fann hon för godt
att begifva sig på hemvägen, utan att låtsa förstå
de vinkar hon ännu här och där märkte vid nästan
hvarje stuga hon passerade. Ty dylika besök i byn
skedde icke alla dagar, och Jane hade stor praktik
äfven i andra byar. Hvar och en ville därför passa på
tillfället.
Emellertid begynte männen hemkomma från arbetet,
och Jane fann icke för godt att möta dem, där hon
kom med påse och knyte. Hon visste att de fleste
fruktade henne, men hon visste äfven att många beskyllde
henne för allt ondt som hände i byn och hotat
angifva henne, hvilket i dessa tider var en vådelig
sak. Hon tog därför en genväg öfver ängarna och vek
därifrån inåt gångstigen, som ledde genom skogen till
stranden.
Dit hade hon ännu vidpass en fjärdingsväg, och
huru raskt hon än gick, rann aftonsolen ned bakom
topparna, medan Jane ännu var i skogen. Natten kom,
och det var väl icke så farligt här i landet i Maj, när
mörkrets flor sväfvar helt tunt öfver grenar och toppar,
likt en behagelig dröm, medan talltrasten sjunger sina
sorgligt vackra visor i den mörka barrskogen. Ja där
var ännu en sångare, som lät höra sig på afstånd vid
sjön och vid hvars toner talltrasten upphörde med sina;
det var näktergalen som då liksom nu var en kär sydländsk
gäst på Finlands södra kust.
Likväl påskyndade Jane sina steg, ty hon var icke
säker uppå, att ju ej en skälm kunde ha tagit hennes
båt vid stranden, och då hade hon fått tillbringa natten
i skogen. Vid det hon gick så allena och natten var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
