Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattuprofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. Vattuprofvet.
Tidigt en vacker morgon i början af Juni år 1671
rörde sig på Åbo gator och längs stränderna af ån
en stor folkmassa. Det var påtagligt, att man väntade
någon synnerlig och ovanlig tilldragelse och likväl icke
rätt visste ställe och tid. Ty än hördes vid stranden
ett larm, och strax skyndade flera hundrade dit att se
åt hvad det var; än skockade sig en folkhop på torget
utanför domkyrkan, och strax växte hopen af nyfikne,
som från alla håll tillströmmade; än blänkte gevären af
en patrull på den då nyss anlagda Slottsgatan, och
strax hastade hoparna dit till dess möte. Aura å var
uppfylld af båtar och skutor, hvilka behagligt utbredde
sina hvita segel att torka i den lugna och solklara
morgonluften, och från landssidan inkommo rader af
kärror, hvilkas ägare förde sina produkter till torget
och med förundran stannade i trängseln af de sysslolöse
åskådarne.
Bland de nyss ankomna var en heldäckad skuta,
som syntes större och förnämligare än de andra och
som, lastad med yppersta Vasa råg, hade trängt sig upp
ända till närheten af den enda bro, hvilken den tiden
underhöll kommunikationen mellan båda åstränderna. Ur
dess lilla kajuta framkröp en kort och tjock gubbe,
hvars hvitnade hår, mustascher och pipskägg förunderligt
stucko af mot det jovialiska och ännu rödblommiga
ansiktet. Strax efter honom framkröp ur samma gömma
en likaså liten och likaså rundelig gumma, något tiotal
yngre än gubben, men lika gladlynt och godmodig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
